Tutunendo

Igår var vi på utflykt till Tutunendo där några människor driver ett slags ekoturismprojekt. Vi åkte dit i jeep och resan tog drygt en halvtimme. På en normal väg hade det nog tagit 10 minuter, men bara en kort sträcka var asfalterad. Resten var gropig, sönderkörd grusväg. Det säger en hur tillståndet är i den här regionen: vägen är nämligen en huvudled till Medellín (en av Colombias största städer). Enligt uppgift är det ca 10 mil till Medellín men det tar mer än 13 timmar att åka buss mellan städerna... För några år sedan fick man pengar till att asfaltera vägen, och det gjorde man. I en kilometer. Sedan försvann pengarna ner i någon lokal politikers/tjänstemans ficka och resten av vägen är fortfarande nästan ofarbar. Men officiellt är den asfalterad! Vad nu det hjälper.

Till slut kom vi i alla fall fram till Tutunendo och till huset där de som håller i projektet bor. Vi hade inte hunnit vara där i fem minuter, innan fem poliser dök upp och undrade vad vi gjorde där. Tydligen var man som utlänning tvungen att anmäla sig på polisstationen när man kom. De undrade var vi kom ifrån, vad vi skulle göra i Tutunendo, vem vi jobbade för... Befälet antecknade allting pliktskyldigt i ett litet block. Sedan meddelade han att vi inte fick åka ut på floden och upp till ett litet vattenfall som vi hade tänkt. Tydligen hade gerillan dödat en soldat i närheten för drygt en vecka sedan.

När polisen hade gått satt vi sedan och svettades och väntade på frukosten som skulle komma snart. Efter en och en halv timmes väntan, bestämde vi oss för att vi nog ville göra något annat den dagen än att vänta på stekta ägg. Så vi gick ner till floden för att bada. Det var ganska grunt och svalt och skönt i vattnet. Fast vattnet var lite grumligt så jag vågade inte simma ut. Man vet aldrig vad som kan hända om man inte kan se botten! Så jag satt mest och pensionärsskvätte vid kanten. Men jag lyckades i alla fall efter ett tag få ner kroppstemperaturen så pass att jag började frysa lite. Och det var sååå skönt! Annars är man lite svettig i princip konstant. Ibland kan jag lyckas bli lite kall i duschen, men så fort jag har stängt av vattnet, är jag varm igen.

Efter några timmars bad gick vi upp till huset igen och där fick vi pollo criollo. Det kan nog närmast liknas vid hönssoppa. Jag fick ett lårben i min som var nästan lika långt som min underarm – superhöna!

Framåt skymningen åkte vi hem igen och jag somnade vid nio. Det är jobbigt att vara i naturen!

Foton hittar ni här: http://picasaweb.google.com/vollmer.nina/Choc?authkey=PiKvMnh1akM