Sunday 20 April 2008

Tutunendo

Igår var vi på utflykt till Tutunendo där några människor driver ett slags ekoturismprojekt. Vi åkte dit i jeep och resan tog drygt en halvtimme. På en normal väg hade det nog tagit 10 minuter, men bara en kort sträcka var asfalterad. Resten var gropig, sönderkörd grusväg. Det säger en hur tillståndet är i den här regionen: vägen är nämligen en huvudled till Medellín (en av Colombias största städer). Enligt uppgift är det ca 10 mil till Medellín men det tar mer än 13 timmar att åka buss mellan städerna... För några år sedan fick man pengar till att asfaltera vägen, och det gjorde man. I en kilometer. Sedan försvann pengarna ner i någon lokal politikers/tjänstemans ficka och resten av vägen är fortfarande nästan ofarbar. Men officiellt är den asfalterad! Vad nu det hjälper.

Till slut kom vi i alla fall fram till Tutunendo och till huset där de som håller i projektet bor. Vi hade inte hunnit vara där i fem minuter, innan fem poliser dök upp och undrade vad vi gjorde där. Tydligen var man som utlänning tvungen att anmäla sig på polisstationen när man kom. De undrade var vi kom ifrån, vad vi skulle göra i Tutunendo, vem vi jobbade för... Befälet antecknade allting pliktskyldigt i ett litet block. Sedan meddelade han att vi inte fick åka ut på floden och upp till ett litet vattenfall som vi hade tänkt. Tydligen hade gerillan dödat en soldat i närheten för drygt en vecka sedan.

När polisen hade gått satt vi sedan och svettades och väntade på frukosten som skulle komma snart. Efter en och en halv timmes väntan, bestämde vi oss för att vi nog ville göra något annat den dagen än att vänta på stekta ägg. Så vi gick ner till floden för att bada. Det var ganska grunt och svalt och skönt i vattnet. Fast vattnet var lite grumligt så jag vågade inte simma ut. Man vet aldrig vad som kan hända om man inte kan se botten! Så jag satt mest och pensionärsskvätte vid kanten. Men jag lyckades i alla fall efter ett tag få ner kroppstemperaturen så pass att jag började frysa lite. Och det var sååå skönt! Annars är man lite svettig i princip konstant. Ibland kan jag lyckas bli lite kall i duschen, men så fort jag har stängt av vattnet, är jag varm igen.

Efter några timmars bad gick vi upp till huset igen och där fick vi pollo criollo. Det kan nog närmast liknas vid hönssoppa. Jag fick ett lårben i min som var nästan lika långt som min underarm – superhöna!

Framåt skymningen åkte vi hem igen och jag somnade vid nio. Det är jobbigt att vara i naturen!


Foton hittar ni här: http://picasaweb.google.com/vollmer.nina/Choc?authkey=PiKvMnh1akM

Tuesday 15 April 2008

Artikel på KrF.se

Kolla här: http://www.krf.se/fredstjanst/colombia_080415.asp

Det är inte var dag man blir publicerad...

Monday 14 April 2008

Kommentarer / Comments

Ifall att ni inte har märkt det, kan man (och får hemskt gärna!) lämna kommentarer på bloggen. Man går in på länken där det står COMMENTS längst ner i inlägget... Ser fram emot att höra av er!

*************************************

In case you haven't noticed, you can (and are very welcome to!) leave comments. You just use the link that says COMMENTS on the bottom of each blog entry... Looking forward to hearing from you!

Quibdó!

Äntligen har jag kommit fram till Quibdó! Vi kom igår på förmiddagen med ett litet propellerplan som avgick i tid, vilket tydligen är något av ett undantag. Under inflygningen såg man bara regnskog och jag var ett tag lite orolig för att piloten hade kört fel, för det fanns ingen bebyggelse inom synhåll. Tills slut landade vi i alla fall i fullt ösregn, vilket jag ganska snabbt har lärt mig är rätt vanligt. Quibdó ligger bara några mil ifrån världens regnigaste plats: Tutunendo, där det regnar nästan 12 meter per år! Idag var jag ute och skulle handla i affären som ligger tvärs över gatan från vårt hus, när det började regna och jag hann bli dyngsur på de 30 meter jag sprang tillbaka. Fast här är ju ganska varmt, så jag torkade hyfsat fort.

Annars har jag roat mig med att vara magsjuk. Igår mådde jag riktigt dåligt, men nu verkar jag ha repat mig. Men det är tveksamt när jag kommer att kunna äta patacones (stekta matbanankakor) igen, vilket kan innebära ett problem eftersom det är en av stapelfödorna här.

Via länken nedan kan ni se några bilder jag tog idag under och efter en regnstormen som lyckades blöta ner mig så. (Så snart jag har fått i ordning på mitt rum, kommer mer bilder på hur vi bor här.)

***************************************************

Finally I'm in Quibdó! We arrived yesterday morning in a small propeller plan which departed in time. Something I've understood is quite an exception from normal. During our approach to the airport, I couldn't see anything but rain forest and was a little bit worried that the pilot had made a mistake, because there were no sign of habitation anywhere. Finally we landed in pouring rain, which I've quickly learnt is the norm. Quibdó is situated only 40-50km from the rainiest place in the world: Tutunendo, where it rains about 12 meters per year. Today, I was in the shop across the street, when it started to rain and by the time I hade made it the whole 30m back to our house, I was soaking wet. But it's pretty hot here, so I dried up fast.

Otherwise, I have enjoyed a spell of stomach disease. Yesterday I was pretty ill, but now I seem to have recovered. However, I'm not sure when I will be able to eat patacones (fried platancakes) again, which might be a problem since it's one of the main foods here.

Through the link below, you can see some photos I took today during and after the rainstorm that managed to get me completely soaked. (As soon as I have my room in order, I will post some photos of how we live here).


http://picasaweb.google.se/vollmer.nina/Choc?authkey=PiKvMnh1akM

Thursday 10 April 2008

Mataron a Gaitán!

I onsdags (9 april) var det 60-årsdagen av mordet på den folklige politikern Jorge Eliécer Gaitán. Han har blivit en symbol för kampen för social rättvisa och det våld som detta möter i Colombia. För att uppmärksamma "jubiléet" ordnades ett antal manifestationer och demonstrationer i Bogotá. Vi var på två och tog bilderna nedan.

*********************************************************

Wednesday (9 April) it was 60 years since the murder of the popular politician Jorge Eliécer Gaitán. He has become a symbol for the struggle to achieve social justice and the violence that this meets in Colombia. To commemorate this "anniversary", several manifestations and demonstrations were arranged in Bogotá. We were at two of them and took the photos below.


http://picasaweb.google.com/vollmer.nina/Demonstrationer9AprilDemonstrations9April?authkey=lqTMZqfqN8k

Flexibilitet! / Flexibility!

Flexibilitet är något av ett ledord inom Kristna Freds. Det pratas mycket om att man måste vara flexibel eftersom förhållandena förändras hela tiden. Jag tycker att jag är rätt flexibel. Vilket väl är tur, för nu har vår avresa till Quibdó blivit uppskjuten till på söndag. Emma, som vi skulle ha åkt med, måste stanna i Bogotá för att få undersökt en skadad fot och Mattias och Astrid som redan har åkt till Quibdó, är ute på en medföljning tills på söndag.

Alltså blir vi här några dagar till. Under tiden lever jag som en uteliggare, med alla mina saker i påsar (ryggsäcken har inte riktigt torkat efter lingonincidenten och någonstans måste man ju ha sakerna!). Det ser ut som kriget och jag längtar verkligen efter ett eget rum där jag kan lägga undan mina saker. Saker som hyllor, garderober och lådor är verkligen en lyx som man inte ska ta för givet!


*********************************************************


Flexibility is something of a mantra within SweFOR. There is quite a lot of talk about the necessity of being flexible since our circumstances change constantly. I consider myself to be rather flexible. Which is fortunate, as our departure for Quibdó has been postponed until Sunday. Emma, with whom wh should have gone has to stay in Bogotá to have a injured foot examined and Mattias and Astrid who are already there, will be out accompanying one of our partner organisations until Sunday.


So we will stay here for another few days. Meanwhile I live like a bag lady, with all my things in little bags (the backpack hasn't really dried upp after the jam incident and I have to keep the stuff somewhere!). It looks like a war zone and I really can't wait to have my own room, where I can put away my things. Things like shelves, cupboards and drawers definitely are a luxury which shouldn't be taken for granted!

Kriget/The war







Saturday 5 April 2008

Hej väskor och lingonsylt! / Hello bags and jam!

Nu har jag fått båda mina väskor. En kom igår morse och den andra på kvällen.

Väl hemma höll jag på att inte få upp väskorna för att jag hade varit lite väl nitisk när jag låste ihop dragkedjorna med buntband. Efter ett antal försök med dödliga vapen som tänder, sax och kökskniv, fick jag till slut upp dem med en matkniv.

I den ena väskan hade jag kläder som nu luktar lite sunkigt, men jag har dem i alla fall! Ingen mer kringresande cirkus-look för mig! I den andra väskan, hade jag lagt en påse med matvaror, bland annat lingonsylt. Det visade sig vara en MYCKET dålig idé! Locket på burken hade gått upp och hela innehållet hade runnit ut i regnskyddet som jag hade satt utanpå ryggsäcken för att skydda den under transporten. Hela insidan på regnskyddet och utsidan på ryggsäcken var helt kletiga och jag kan även meddela att gammal lingonsylt inte luktar godis direkt... Men som genom ett mirakel hade nästan ingenting inuti väskan fått någonting på sig. Jag var dessutom så glad över att få tillbaka väskan att jag inte ens orkade bli förbannad. Det gick ganska bra att skrubba av ryggsäcken med en borste och tvättmedel, så nu är den som ny!


Efter den lyckliga återföreningen med mina kläder på förmiddagen, åkte Sanna, jag och Paulina ner till Candelaria - de historiska delarna av Bogotá. Där fick jag och terassen framför biblioteket ett kärt återseende. Det är nog en av mina favoritplatser i hela Bogotá och jag passade på att sitta och njuta av lugnet och solskenet medan Paulina och Sanna tog en tur på biblioteket. Tyvärr lyckades jag inte ta något foto, men jag intygar att det är en fantastisk plats.

På onsdag åker vi till Quibdó för att fortsätta utbildningen där. Sedan stannar jag kvar när Sanna och Paulina åker tillbaka till Bogotá.



*********************************


Now, I have all my luggage. One bag arrived yesterday morning and the other in the evening.

Once home I almost couldn’t open them because I had been a little bit too zealous in locking them with plastic stripes. After several attempts with deadly weapons such as teeth, scissors and a kitchen knife, I finally got them open with a steak knife.

In one of the bags I had my clothes, which now smells a bit off, but at least I have them! No more travelling circus look for me! In the other bag, I had put a plastic bag with groceries, among other things a jar of lingonberry jam. This proved to be a VERY bad idea! The lid had come off and all of the contents had … in the rain cover I had put on the backpack to protect it during transport. The entire inside of the rain cover and the outside of the backpack were all sticky and I can also tell you that old jam doesn’t exactly smell like roses… But as if through a miracle almost nothing inside the backpack had got any jam on it. Besides, I was so happy getting my things back I couldn’t even muster up any aggravation about it all. It wasn’t to hard scrubbing the backpack clean and now it’s like new!

After the happy reunion with my clothes in the morning, Sanna, I and Paulina went down to Candelaria – the historic parts of Bogotá. There, I had another happy reunion with the terrace in front of the library. It could be one of my favourite spots in all of Bogotá and I took the opportunity to sit down, relax and enjoy the calm and the sunshine while Paulina and Sanna took a tour of the library. Unfortunately I didn’t manage to take any photos but I can assure you that it is a wonderful place.

On Wednesday we will be going to Quibdó and continue our training there. Then I will stay there when Sanna and Paulina go back in a week.