Putumayo

För ett par veckor sedan var jag och min kollega Carlos i Putumayo för att medfölja två tjejer som arbetar för en organisation som heter Codhes. Codhes är ett oberoende institut som arbetar med information och analys av flyktingproblematiken i Colombia. Den här gången skulle de göra intervjuer för en studie om sexuellt våld i konflikten. Ett ämne som tog oss till sydvästra Putumayo i södra Colombia.

Området där vi rörde oss är sedan 1980-talet traditionellt paramilitärt område, medan västra och södra Putumayo länge har varit Farc-gerillans mark. På grund av Putumayos otillgänglighet har det länge varit en högborg för koka-odling. Detta gällde fram till regeringen tillsammans med USA började genomför Plan Colombia och besprutade stora delar av regionen med effekten att odlingarna istället flyttade västerut, mot Nariño.

Vi åkte till ett område som kallas för Valle de Guamuéz där paramilitärer 1999 genomförde en massaker i byn El Tigre. Trots att konflikten nu inte är lika våldsam här som innan, låg det en märklig stämning över staden La Hormiga, där vi bodde största delen av tiden. Det var ett slags spänt lugn och jag har sällan blivit så utstirrad som här. Överallt kryllade det av polis och staden har även en militärbas. Polisen visade ett särskilt intresse för oss och vi blev även ombedda av militären att rapportera vår närvaro till dem så att de kunde ge oss ett fullgott "skydd". Ett tecken på att detta är ett område där de antingen är rädda för att det ska hända utlänningar något, eller att de vill hålla koll på vad vi ser och hör. Tyvärr är det omöjligt att säga vilket.

Ett spår av narkotikaekonomin är att man här inte kan betala med småmynt: de är inte värda tillräckligt för att det ska vara värt besväret. Men det var värre förr: en man berättade för oss att för ett par år sedan kunde man inte betala med mynt överhuvudtaget och bankerna vägde sedlarna som sattes in och togs ut, eftersom det var för mycket för att räkna.

Vi bodde även ett par nätter i Puerto Asis, där den närmsta flygplatsen ligger. Det ryktas att hotellet tidigare ägdes av knarkkungen Pablo Escobar. Det sägs även ha använts av paramilitärer som viloplats mellan deras härjningar av landsbygden. Jag är väldigt skeptisk till allt vad spöken och liknande heter, men det var något med det hotellet som kändes obehagligt. Som om det satt något illasinnat i väggarna. Dessutom vaknade jag exakt kl 3.20 på morgonen både de nätter vi bodde där... scary.

Här kan ni se de bilder som jag tog under resan.