Den politiska debatten i Colombia det senaste året har präglats av val, eller snarare omval. Den stora frågan har varit om den sittande presidenten Uribe skulle lyckas få igenom ett förslag om folkomröstning för att ändra konstitutionen ännu en gång. Den ändrades första gången 2006 för att tillåta ett första omval av presidentämbetet, något som tidigare inte gick. Uribe verkar helt enkelt inte redo att låta facklan gå vidare till någon annan och ville gärna sitta en period till och se till att verkligen få ordning på Colombia en gång för alla. Något som verkar vara spridd åkomma i regionen - titta t.ex. på Venezuela, Honduras, Ecuador och Bolivia.
Vändorna kring initiativet för en folkomröstning har varit många och kritik har framför allt förts fram kring hur pass laglig finansieringen av initiativet egentligen har varit. Till slut hamnade förslaget hos Konstitutionsdomstolen som i slutet av februari slutligen satte punkt i debatten. Det blir ingen folkomröstning eftersom processen kring lagförslaget har varit allt annat än regelrätt. Men domstolen nöjde sig inte med dessa procedurargument utan menade även att förslaget om ändring av konstitutionen var ett attentat mot själva konstitutionen och dess regler om maktfördelning och demokratisk jämlikhet.
Det var ord och inga visor för President Uribe som nu kommer att regera sin sista dag i augusti i år. Vem som sedan kommer att ta över står fortfarande öppet, även om U-partiets kandidat (står officiellt för Union, men har vissa omistliga likheter med en viss presidents efternamn...) den förre försvarsministern Juan Manuel Santos inte direkt är någon högoddsare. Emot sig har han 6 andra kandidater.
Den 30e maj hålls första omgången i presidentvalet - då får vi se hur landet ligger.
