Igår dömdes den förre chefen för säkerhetstjänsten (DAS), Jorge Noguera, till 24 års fängelse. Ett kort inlägg om detta finns på den gemensamma bloggen. Noguera tillsattes 2002 av den förre presidenten Alvaro Uribe och det var tänkt att han skulle inneha posten till 2010, men redan 2005 avgick han i en skandal som involverade narkotikahandel och paramilitärers infiltration av säkerhetstjänsten. Det dröjde dock till 2009 innan han blev officiellt åtalad för detta.
Till saken hör att Noguera menar att han agerade på uppdrag av den dåvarande presidenten Uribe och att denne fick all information om vad som pågick inom institutionen. Uribe i sin tur menar att han inte hade en aning om vad som hände och att allt skedde bakom hans rygg. Igår gick han ut med en ursäkt via sitt flitigt använda Twitter-konto, där han säger att han litade på Noguera och att det gör honom ont att denne var en brottsling.
Det är inte första gången som den förra presidenten får det hett om öronen för övergrepp som begicks under hans regim och det är inte heller första gången som han får något ledset i blicken och indignerat säger att han inte visste någonting om vad som pågick. Detta gäller såväl överlagda mord på civila av militären i den så kallade Falsos positivos-skandalen och olaglig avlyssning av en mängd människor, även detta begått av säkerhetstjänsten. Det paradoxala i situationen är att Uribe verkar kunna komma undan sitt ansvar i egenskap av statschef för nästan vad som helst genom att hävda att han inte hade en aning - och detta utan att någon påpekar att han då måste ha haft exceptionellt dålig kontroll på statsapparaten som han var satt att styra... Och Uribe fortsätter att framställa sig som offret i situationen istället för den som hade det högsta ansvaret. Imponerande.
I torsdags vaknade Colombia till nyheten att gerillaledaren med alias Mono Jojoy var död. Den colombianska militären och polisen hade i en gemensam operation, kallad Sodom, bombat vad man kallar alla gerillalägerss moder med 50 precisionsbomber, med resultatet att 20 gerillasoldater dödades, däribland den beryktade Mono Jojoy.
Mono Jojoy hade ryktet om sig att vara en av de blodtörstigaste gerillaledarna inom Farc och genom sin position som ansvarig för militära strategier och operationer, låg han bakom ett otal terroristdåd mot civila, kidnappningar och mord. Han var enligt uppgift något av en legend inom Farc, för sin förmåga att undkomma försök att få tag i honom under ca 20 år, men i onsdags visade det sig att han på inget sätt var odödlig.
Mono Jojoys död och operation Sodom, är ett tydligt bevis på att konflikten i Colombia är i högsta grad levande och även om ledarens död är ett hårt slag mot gerillagruppen, lär den förmodligen inte betyda deras slutgiltiga nederlag och enligt Farcs egna uttalanden sedan attacken är att kriget fortsätter och att kapitulation inte är ett alternativ.
Även om den döde gerillaledaren inte på något sätt verkar ha varit någon ängel, snarare tvärtom. Slås jag av reaktionerna på hans död. Det råder en underlig feststämning i landet, som gör mig otroligt nedslagen. Även om Mono Jojoy var ett svin, finns det för mig aldrig någon anledning till att fira en annan människas död, oavsett vad denne har gjort. I ett fungerande rättssamhälle, borde rimligen den största segern och anledningen till att fira, vara att ta fast personen och ställa denne till svars för vad han eller hon har gjort. Men på reaktionerna i Colombia de senaste dagarna, är det uppenbart att majoriteten inte ser det på det sättet, vilket får mig att fundera på varför.
Beror det på att man inte har förtroende för rättssystemet? Förmodligen.
Beror det på att man är så otroligt trött på kriget och Farcs terrorisering av civilbefolkningen? Säkert.
Beror det på att Mono Jojoy personligen var ansvarig för ett stort antal colombianers lidande? Absolut.
Men oavsett dessa anledningar, har jag svårt att se hur man ska kunna bygga en hållbar fred i ett land där man firar en annan människas död. Hur ska man då kunna gå vidare, förlåta och låta såren läka? Hur ska man kunna komma ifrån traditionen att lösa konflikter med våld?
Hur ska det gå för Colombia...?
(klicka på länkarna i texten för att komma till artiklar på engelska)
