Här är mitt senaste bidrag till KrF:s hemsida:
http://www.krf.se/fredstjanst/colombia_080520.asp
och här är en annan artikel, skriven av en journalist som just nu är i Chocó (och för tillfället bor i mitt rum, eftersom jag är i Bogotá):
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1275263.svd
Thursday, 22 May 2008
Friday, 9 May 2008
Svensk vapenexport till Colombia?
Svensk vapenexport till Colombia? Nej, tack:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article2411589.ab
Kortfattat handlar artikeln ovan om att Colombia är ett land i inbördeskrig där de mänskliga rättigheterna kränks. Alltså ett land man inte bör exportera krigsmateriel till!
Bli vardagsaktivist! Här kan du skriva på ett upprop mot svensk vapenexport till Colombia:
http://www.krf.se/debatt_080509.asp
http://www.aftonbladet.se/debatt/article2411589.ab
Kortfattat handlar artikeln ovan om att Colombia är ett land i inbördeskrig där de mänskliga rättigheterna kränks. Alltså ett land man inte bör exportera krigsmateriel till!
Bli vardagsaktivist! Här kan du skriva på ett upprop mot svensk vapenexport till Colombia:
http://www.krf.se/debatt_080509.asp
Thursday, 1 May 2008
Min första medföljning!!!
ChocóAtt medfölja är ett våra huvudarbetsområden - det vi kallar för fysisk medföljning. Syftet med det är att underlätta organisationernas arbete genom vår närvaro. Tanken är att internationell närvaro minskar risken för att de ska råka ut för något, t.ex. bli illa behandlade av militären. Dessutom drar vi till oss uppmärksamhet och höjer på så sätt deras profil och risken för att de ska bli trakasserade eller få sitt arbete försvårat även när vi inte är med. Dessutom kan vi samla in information för att sedan kunna bedriva informationsarbete, som t.ex. att skriva artiklar.
Anledningen till medföljningen den här gången var att COCOMACIA skulle hålla ett möte med ett antal av sina byar för att samla in information om hur läget ser ut i området. De skulle även informera om vad organisationen håller på med just nu samt utbilda medlemmarna i säkerhets- och rättighetsfrågor.
Här i Chocó, färdas man sällan landvägen. Så inte heller denna gång. Vi åkte båt tillsammans med ett antal människor ifrån COCOMACIA som skulle vara med på mötet. Till slut var vi nog närmare 25 personer och det var rätt fullt. Byn vi åkte till heter Curichí och ligger vid Río Buey - en biflod till Atrato (den stora floden som Quibdó ligger vid och som är huvudtransportleden i regionen). Resan från Quibdó tog 8h och delar av vägen gassade solen och jag lyckades (trots solskyddsfaktor 50!) att bränna mig.
Río Buey - Curichí
Under medföljningen bodde vi i byn i tre nätter. Var med på mötet och åt tillsammans med folk. Maten består till stor del av kokt grön plátano - det är ungefär som att äta torrt klister och magen uppför sig därefter. Rekommenderas inte... Den första kvällen upptäckte vi en gris som låg fastbunden bakom huset där vi bodde. På morgonen var den borta och den andra dagen serverades fläsk. Det lär ha varit färskt!
Generellt för det här området kan sägas att det är väldigt fattigt. Det saknas lärare och tillgång till sjukvård i majoriteten av byarna. Däremot verkar det alltid finnas någon som har råd att betala för en högtalaranläggning i ungefär samma storleksordning som används på arenakonserter. I dem kan man med fördel spela latinomusik (t.ex. vallenato och reaguetón) helst på högsta volym, helst hela natten. Tack gode gud för öronproppar!
Se bilder här:
http://picasaweb.google.co.uk/vollmer.nina/MedfLjningAvCOCOMACIATillCurich2427April2008?authkey=tjgg0-KEyoM
Sunday, 20 April 2008
Tutunendo
Igår var vi på utflykt till Tutunendo där några människor driver ett slags ekoturismprojekt. Vi åkte dit i jeep och resan tog drygt en halvtimme. På en normal väg hade det nog tagit 10 minuter, men bara en kort sträcka var asfalterad. Resten var gropig, sönderkörd grusväg. Det säger en hur tillståndet är i den här regionen: vägen är nämligen en huvudled till Medellín (en av Colombias största städer). Enligt uppgift är det ca 10 mil till Medellín men det tar mer än 13 timmar att åka buss mellan städerna... För några år sedan fick man pengar till att asfaltera vägen, och det gjorde man. I en kilometer. Sedan försvann pengarna ner i någon lokal politikers/tjänstemans ficka och resten av vägen är fortfarande nästan ofarbar. Men officiellt är den asfalterad! Vad nu det hjälper.
Till slut kom vi i alla fall fram till Tutunendo och till huset där de som håller i projektet bor. Vi hade inte hunnit vara där i fem minuter, innan fem poliser dök upp och undrade vad vi gjorde där. Tydligen var man som utlänning tvungen att anmäla sig på polisstationen när man kom. De undrade var vi kom ifrån, vad vi skulle göra i Tutunendo, vem vi jobbade för... Befälet antecknade allting pliktskyldigt i ett litet block. Sedan meddelade han att vi inte fick åka ut på floden och upp till ett litet vattenfall som vi hade tänkt. Tydligen hade gerillan dödat en soldat i närheten för drygt en vecka sedan.
När polisen hade gått satt vi sedan och svettades och väntade på frukosten som skulle komma snart. Efter en och en halv timmes väntan, bestämde vi oss för att vi nog ville göra något annat den dagen än att vänta på stekta ägg. Så vi gick ner till floden för att bada. Det var ganska grunt och svalt och skönt i vattnet. Fast vattnet var lite grumligt så jag vågade inte simma ut. Man vet aldrig vad som kan hända om man inte kan se botten! Så jag satt mest och pensionärsskvätte vid kanten. Men jag lyckades i alla fall efter ett tag få ner kroppstemperaturen så pass att jag började frysa lite. Och det var sååå skönt! Annars är man lite svettig i princip konstant. Ibland kan jag lyckas bli lite kall i duschen, men så fort jag har stängt av vattnet, är jag varm igen.
Efter några timmars bad gick vi upp till huset igen och där fick vi pollo criollo. Det kan nog närmast liknas vid hönssoppa. Jag fick ett lårben i min som var nästan lika långt som min underarm – superhöna!
Framåt skymningen åkte vi hem igen och jag somnade vid nio. Det är jobbigt att vara i naturen!
Foton hittar ni här: http://picasaweb.google.com/vollmer.nina/Choc?authkey=PiKvMnh1akM
Till slut kom vi i alla fall fram till Tutunendo och till huset där de som håller i projektet bor. Vi hade inte hunnit vara där i fem minuter, innan fem poliser dök upp och undrade vad vi gjorde där. Tydligen var man som utlänning tvungen att anmäla sig på polisstationen när man kom. De undrade var vi kom ifrån, vad vi skulle göra i Tutunendo, vem vi jobbade för... Befälet antecknade allting pliktskyldigt i ett litet block. Sedan meddelade han att vi inte fick åka ut på floden och upp till ett litet vattenfall som vi hade tänkt. Tydligen hade gerillan dödat en soldat i närheten för drygt en vecka sedan.
När polisen hade gått satt vi sedan och svettades och väntade på frukosten som skulle komma snart. Efter en och en halv timmes väntan, bestämde vi oss för att vi nog ville göra något annat den dagen än att vänta på stekta ägg. Så vi gick ner till floden för att bada. Det var ganska grunt och svalt och skönt i vattnet. Fast vattnet var lite grumligt så jag vågade inte simma ut. Man vet aldrig vad som kan hända om man inte kan se botten! Så jag satt mest och pensionärsskvätte vid kanten. Men jag lyckades i alla fall efter ett tag få ner kroppstemperaturen så pass att jag började frysa lite. Och det var sååå skönt! Annars är man lite svettig i princip konstant. Ibland kan jag lyckas bli lite kall i duschen, men så fort jag har stängt av vattnet, är jag varm igen.
Efter några timmars bad gick vi upp till huset igen och där fick vi pollo criollo. Det kan nog närmast liknas vid hönssoppa. Jag fick ett lårben i min som var nästan lika långt som min underarm – superhöna!
Framåt skymningen åkte vi hem igen och jag somnade vid nio. Det är jobbigt att vara i naturen!
Foton hittar ni här: http://picasaweb.google.com/vollmer.nina/Choc?authkey=PiKvMnh1akM
Tuesday, 15 April 2008
Artikel på KrF.se
Kolla här: http://www.krf.se/fredstjanst/colombia_080415.asp
Det är inte var dag man blir publicerad...
Det är inte var dag man blir publicerad...
Monday, 14 April 2008
Kommentarer / Comments
Ifall att ni inte har märkt det, kan man (och får hemskt gärna!) lämna kommentarer på bloggen. Man går in på länken där det står COMMENTS längst ner i inlägget... Ser fram emot att höra av er!
*************************************
In case you haven't noticed, you can (and are very welcome to!) leave comments. You just use the link that says COMMENTS on the bottom of each blog entry... Looking forward to hearing from you!
*************************************
In case you haven't noticed, you can (and are very welcome to!) leave comments. You just use the link that says COMMENTS on the bottom of each blog entry... Looking forward to hearing from you!
Quibdó!
Äntligen har jag kommit fram till Quibdó! Vi kom igår på förmiddagen med ett litet propellerplan som avgick i tid, vilket tydligen är något av ett undantag. Under inflygningen såg man bara regnskog och jag var ett tag lite orolig för att piloten hade kört fel, för det fanns ingen bebyggelse inom synhåll. Tills slut landade vi i alla fall i fullt ösregn, vilket jag ganska snabbt har lärt mig är rätt vanligt. Quibdó ligger bara några mil ifrån världens regnigaste plats: Tutunendo, där det regnar nästan 12 meter per år! Idag var jag ute och skulle handla i affären som ligger tvärs över gatan från vårt hus, när det började regna och jag hann bli dyngsur på de 30 meter jag sprang tillbaka. Fast här är ju ganska varmt, så jag torkade hyfsat fort.
Annars har jag roat mig med att vara magsjuk. Igår mådde jag riktigt dåligt, men nu verkar jag ha repat mig. Men det är tveksamt när jag kommer att kunna äta patacones (stekta matbanankakor) igen, vilket kan innebära ett problem eftersom det är en av stapelfödorna här.
Via länken nedan kan ni se några bilder jag tog idag under och efter en regnstormen som lyckades blöta ner mig så. (Så snart jag har fått i ordning på mitt rum, kommer mer bilder på hur vi bor här.)
***************************************************
Finally I'm in Quibdó! We arrived yesterday morning in a small propeller plan which departed in time. Something I've understood is quite an exception from normal. During our approach to the airport, I couldn't see anything but rain forest and was a little bit worried that the pilot had made a mistake, because there were no sign of habitation anywhere. Finally we landed in pouring rain, which I've quickly learnt is the norm. Quibdó is situated only 40-50km from the rainiest place in the world: Tutunendo, where it rains about 12 meters per year. Today, I was in the shop across the street, when it started to rain and by the time I hade made it the whole 30m back to our house, I was soaking wet. But it's pretty hot here, so I dried up fast.
Otherwise, I have enjoyed a spell of stomach disease. Yesterday I was pretty ill, but now I seem to have recovered. However, I'm not sure when I will be able to eat patacones (fried platancakes) again, which might be a problem since it's one of the main foods here.
Through the link below, you can see some photos I took today during and after the rainstorm that managed to get me completely soaked. (As soon as I have my room in order, I will post some photos of how we live here).
http://picasaweb.google.se/vollmer.nina/Choc?authkey=PiKvMnh1akM
Annars har jag roat mig med att vara magsjuk. Igår mådde jag riktigt dåligt, men nu verkar jag ha repat mig. Men det är tveksamt när jag kommer att kunna äta patacones (stekta matbanankakor) igen, vilket kan innebära ett problem eftersom det är en av stapelfödorna här.
Via länken nedan kan ni se några bilder jag tog idag under och efter en regnstormen som lyckades blöta ner mig så. (Så snart jag har fått i ordning på mitt rum, kommer mer bilder på hur vi bor här.)
***************************************************
Finally I'm in Quibdó! We arrived yesterday morning in a small propeller plan which departed in time. Something I've understood is quite an exception from normal. During our approach to the airport, I couldn't see anything but rain forest and was a little bit worried that the pilot had made a mistake, because there were no sign of habitation anywhere. Finally we landed in pouring rain, which I've quickly learnt is the norm. Quibdó is situated only 40-50km from the rainiest place in the world: Tutunendo, where it rains about 12 meters per year. Today, I was in the shop across the street, when it started to rain and by the time I hade made it the whole 30m back to our house, I was soaking wet. But it's pretty hot here, so I dried up fast.
Otherwise, I have enjoyed a spell of stomach disease. Yesterday I was pretty ill, but now I seem to have recovered. However, I'm not sure when I will be able to eat patacones (fried platancakes) again, which might be a problem since it's one of the main foods here.
Through the link below, you can see some photos I took today during and after the rainstorm that managed to get me completely soaked. (As soon as I have my room in order, I will post some photos of how we live here).
http://picasaweb.google.se/vollmer.nina/Choc?authkey=PiKvMnh1akM
Subscribe to:
Posts (Atom)