Förutom att skriva artiklar (se föregående inlägg) har jag även lyckats med en del andra saker på sistone:
Vi har flyttat! ÄNTLIGEN!!! Det var inte en dag för tidigt. Det gamla huset var fint, stort, otroligt billigt men tyvärr också otroligt mögligt. Sedan vi flyttade har jag kunnat glädja mig åt att vakna varje morgon och kunna andas genom näsan. En lyx som inte uppskattas tillräckligt. Det nya huset är dessutom jättefint, ligger ännu närmre kontoret (ca 100m) och jag har fått ett helt fantastiskt rum, vilket är tur eftersom jag har bestämt mig för att förlänga mitt kontrakt. Det betyder att jag blir kvar här till slutet av september nästa år. Alltså gott om tid för att hinna hälsa på!
Något mindre trevligt är att jag efter att ha haft problem med magen sedan i maj, till slut har masat mig till läkaren som efter en låååång undersökning och intervju om familje- och sjukdomshistoria nöjt konstaterade att jag ju i alla fall inte hade cancer. Inte för att jag hade frågat! Tanken hade inte ens slagit mig förrän då. Efter en del provlämningar fick jag resultatet igår: jag har amöbor. Så nu har jag blivit satt på en hästkur som förhoppningsvis ska ta död på dem utan att samtidigt ta med sig min mage i fallet. Vi får väl se hur det går... jag återkommer med de rafflande resultaten om en vecka. Eller inte - eftersom ingen (förutom eventuellt Helena) förmodligen är intresserad av min mage. Tyvärr blir man lite fixerad av magåkommor här. Det finns så många spännande saker man kan få (och får!) att det lätt blir ett återkommande samtalsämne. Jag ska dock försöka hålla de smaskiga detaljerna för mig själv i fortsättningen.
Tuesday, 25 November 2008
Monday, 24 November 2008
Internationella dagen mot våld mot kvinnor
På tisdag (25 nov) är det den internationella dagen mot våld mot kvinnor.
För att uppmärsksamma detta blev jag ombedd att skriva en artikel om våld mot kvinnor i Colombia för KrF:s hemsida och www.latinamerika.nu. Här finns så sorgligt mycket våld mot kvinnor att jag knappt visste var jag skulle börja, men till slut blev det en artikel om en av våra samarbetsorganisationer, som får utstå en annan sorts våld mot kvinnor än det man kanske först tänker på när man hör frasen.
Artikeln kan ni läsa här.
För att uppmärsksamma detta blev jag ombedd att skriva en artikel om våld mot kvinnor i Colombia för KrF:s hemsida och www.latinamerika.nu. Här finns så sorgligt mycket våld mot kvinnor att jag knappt visste var jag skulle börja, men till slut blev det en artikel om en av våra samarbetsorganisationer, som får utstå en annan sorts våld mot kvinnor än det man kanske först tänker på när man hör frasen.
Artikeln kan ni läsa här.
Saturday, 1 November 2008
Wednesday, 22 October 2008
Ny artikel
Jag antar att ni läser på http://www.latinamerika.nu/ varje dag, men om ni mot förmodan skulle ha glömt så kan ni läsa den senaste artikeln jag har skrivit dit här: Pressfriheten i Colombia förbättras
Ibland verkar det nästan som att saker skulle kunna förbättras i det här landet... Nu ska jag läsa Human Rights Watch senaste rapport om Colombia. Vi får väl se vad jag säger efter det...
Ibland verkar det nästan som att saker skulle kunna förbättras i det här landet... Nu ska jag läsa Human Rights Watch senaste rapport om Colombia. Vi får väl se vad jag säger efter det...
Thursday, 16 October 2008
Ockupation!!!
I tisdags ockuperade vår samarbetsorganisation Asociación Orewa, som organiserar ursprungsbefolkningen, mr-ombudsmannakontoret i Quibdó.De kräver att få upprättelse av den colombianska staten, som alltid har försummat deras rättigheter. Vad de framför allt vill ha är förbättringar inom utbildning och hälsovård.
Här kan ni se en video som de har gjort om ockupationen. Den är på spanska, men är faktiskt värd att se på även om man inte förstår vad de säger.
För att få en summering av vad de säger och vad det handlar om, kan ni läsa min kollega Emmas artikel om ockupationen här och min andra kollega Karins artikel om den mobilisering av ursprungsfolken som just nu sker runt om i Colombia här.
Wednesday, 15 October 2008
Gör en insats!
En av våra samarbetsorganisationer i Bogotá blev hotad av paramilitärer via e-post i slutet av september. Läs mer om hotet här.
Gå in på Kristna Freds hemsida och hämta brevmall för att skicka till colombianska myndigheter!
En av de grunder som vårt arbete vilar på är att vi har möjlighet att agera när någonting händer våra samarbetsorganisationer. I det här fallet handlar det om att det ska kännas för den colombianska staten att de inte har uppfyllt sin skyldighet att skydda medborgarna. Därför är det viktigt att så många som möjligt skriver och gör situationen obekväm för de som är ansvariga. Detta ger oss också större trovärdighet i vårt preventiva arbete. Det vill säga, att myndigheter och andra aktörer faktiskt tror att vi kan agera och göra livet surt för dem om de inte sköter sig.
Så bli vardagsaktivist och skicka ett par brev! En liten insats som gör världens skillnad här!
Gå in på Kristna Freds hemsida och hämta brevmall för att skicka till colombianska myndigheter!
En av de grunder som vårt arbete vilar på är att vi har möjlighet att agera när någonting händer våra samarbetsorganisationer. I det här fallet handlar det om att det ska kännas för den colombianska staten att de inte har uppfyllt sin skyldighet att skydda medborgarna. Därför är det viktigt att så många som möjligt skriver och gör situationen obekväm för de som är ansvariga. Detta ger oss också större trovärdighet i vårt preventiva arbete. Det vill säga, att myndigheter och andra aktörer faktiskt tror att vi kan agera och göra livet surt för dem om de inte sköter sig.
Så bli vardagsaktivist och skicka ett par brev! En liten insats som gör världens skillnad här!
Monday, 13 October 2008
Första medföljningen utanför Bogotá
Hej!
Tänkte att jag skulle bli lite bättre på att skriva här (vi får se hur länge det håller i sig...).
För ca två veckor sedan åkte jag och min kollega Mattias på medföljning med en organisation härifrån Bogotá som heter Avre. De arbetar med psykosocialt stöd till offer för konflikten och den här gången skulle de hålla i en workshop för frivilliga sjukvårdsarbetare i en liten stad i en region som heter Nariño. Den ligger i sydvästra Colombia och är oerhört svårt drabbad av konflikten. Här finns alla aktörer, det vill säga militär, paramilitär och ett antal olika gerillagrupper. Ständiga strider för att vinna kontroll över varandras territorier gör att befolkningen hamnar i kläm. Förutom risken att hamna i korseld, måste de utstå vägspärrar där de blir trakasserade och ifråntagna pengar och varor. Dessutom har gerillan minerat i princip hela regionen och ja, ni kan ju tänka er vad det får för effekter. Det finns också obekräftade uppgifter om att den colombianska militären har placerat ut minor, något de själva påstår upphörde i och med påskriften av det internationella avtalet mot personminor (mer känd som Ottawa-konventionen).
Vi flög till regionhuvudstaden Pasto och åkte därifrån bil till staden där vi skulle vara. Tyvärr kan jag inte säga vilken det är, eftersom det skulle kunna försätta workshopdeltagarna i fara. Vägen gick genom ett helt fantastiskt vackert bergslandskap och i tre timmar halkade vi omkring i baksätet på de smala serpentinvägarna som klängde sig fast längs bergsväggarna. Jag blev rätt åksjuk, men det var det värt för att få se den utsikten. Det är faktiskt en av de största fördelarna med det här jobbet: att man får åka ut och se delar av landet som man aldrig skulle få göra annars.
Medföljningen varade tisdag-lördag och var verkligen en övning i tålamod. Eftersom Avre de första dagarna hade terapisamtal med familjer ifrån området satt vi utanför lokalen och pratade och läste. När sedan workshopen började var det tänkt att vi skulle sitta med, men de var så många deltagare att vi inte riktigt fick plats, så det blev att hänga utanför igen. Framåt fredagen var vi rätt uttråkade och började en turnering i masken (spelet på mobilen, ni vet). Det mest spännande vi hade att se fram emot varje dag var att se en av kvinnorna ifrån Avre äta. Jag tror aldrig att jag har sett någon dammsuga en tallrik på så kort tid som hon. Sen klagade hon på att jag åt lite... charmigt.
Någon gång per dag gick vi utanför huset där vi bodde (och där workshopen hölls). Dels för att få röra på oss lite grand och dels för att visa vår närvaro. Under de här rundorna brukade jag gå förbi torget, där det varje dag stod en rejäl folksamling som verkade vänta på något. Det visade sig att de stod i kö för att antingen sätta in eller ta ut pengar i någon slags pyramidspel som lovar 100% ränta på insatta pengar inom ett halvår. Och det verkar som att de håller vad de lovar. Något som antyder att det förmodligen ligger någon annan verksamhet bakom och att "sparandet" egentligen är pengatvätt. Men så länge folk får sina pengar, fortsätter de att ta ut sina små besparingar ifrån de konventionella bankerna (som är rasande) och sätter in dem i pyramidspelet. Något som inte är så svårt att förstå i ett land där ca 50% lever under den nationella fattigdomsgränsen. Då tar man alla chanser man kan få för att få ett bättre liv.
Vi skrev en artikel om en av deltagarna på workshopen som ni kan läsa här:
www.latinamerika.nu
eller här:
Kristna Fredsrörelsens hemsida (som är bättre för att det finns ett foto...)
P.S. Jag har fått klagomål på kommentarsinställningarna så nu har jag ändrat så att man kan kommentera utan att behöva logga in. D.S.
Tänkte att jag skulle bli lite bättre på att skriva här (vi får se hur länge det håller i sig...).
För ca två veckor sedan åkte jag och min kollega Mattias på medföljning med en organisation härifrån Bogotá som heter Avre. De arbetar med psykosocialt stöd till offer för konflikten och den här gången skulle de hålla i en workshop för frivilliga sjukvårdsarbetare i en liten stad i en region som heter Nariño. Den ligger i sydvästra Colombia och är oerhört svårt drabbad av konflikten. Här finns alla aktörer, det vill säga militär, paramilitär och ett antal olika gerillagrupper. Ständiga strider för att vinna kontroll över varandras territorier gör att befolkningen hamnar i kläm. Förutom risken att hamna i korseld, måste de utstå vägspärrar där de blir trakasserade och ifråntagna pengar och varor. Dessutom har gerillan minerat i princip hela regionen och ja, ni kan ju tänka er vad det får för effekter. Det finns också obekräftade uppgifter om att den colombianska militären har placerat ut minor, något de själva påstår upphörde i och med påskriften av det internationella avtalet mot personminor (mer känd som Ottawa-konventionen).
Vi flög till regionhuvudstaden Pasto och åkte därifrån bil till staden där vi skulle vara. Tyvärr kan jag inte säga vilken det är, eftersom det skulle kunna försätta workshopdeltagarna i fara. Vägen gick genom ett helt fantastiskt vackert bergslandskap och i tre timmar halkade vi omkring i baksätet på de smala serpentinvägarna som klängde sig fast längs bergsväggarna. Jag blev rätt åksjuk, men det var det värt för att få se den utsikten. Det är faktiskt en av de största fördelarna med det här jobbet: att man får åka ut och se delar av landet som man aldrig skulle få göra annars.
Medföljningen varade tisdag-lördag och var verkligen en övning i tålamod. Eftersom Avre de första dagarna hade terapisamtal med familjer ifrån området satt vi utanför lokalen och pratade och läste. När sedan workshopen började var det tänkt att vi skulle sitta med, men de var så många deltagare att vi inte riktigt fick plats, så det blev att hänga utanför igen. Framåt fredagen var vi rätt uttråkade och började en turnering i masken (spelet på mobilen, ni vet). Det mest spännande vi hade att se fram emot varje dag var att se en av kvinnorna ifrån Avre äta. Jag tror aldrig att jag har sett någon dammsuga en tallrik på så kort tid som hon. Sen klagade hon på att jag åt lite... charmigt.
Någon gång per dag gick vi utanför huset där vi bodde (och där workshopen hölls). Dels för att få röra på oss lite grand och dels för att visa vår närvaro. Under de här rundorna brukade jag gå förbi torget, där det varje dag stod en rejäl folksamling som verkade vänta på något. Det visade sig att de stod i kö för att antingen sätta in eller ta ut pengar i någon slags pyramidspel som lovar 100% ränta på insatta pengar inom ett halvår. Och det verkar som att de håller vad de lovar. Något som antyder att det förmodligen ligger någon annan verksamhet bakom och att "sparandet" egentligen är pengatvätt. Men så länge folk får sina pengar, fortsätter de att ta ut sina små besparingar ifrån de konventionella bankerna (som är rasande) och sätter in dem i pyramidspelet. Något som inte är så svårt att förstå i ett land där ca 50% lever under den nationella fattigdomsgränsen. Då tar man alla chanser man kan få för att få ett bättre liv.
Vi skrev en artikel om en av deltagarna på workshopen som ni kan läsa här:
www.latinamerika.nu
eller här:
Kristna Fredsrörelsens hemsida (som är bättre för att det finns ett foto...)
P.S. Jag har fått klagomål på kommentarsinställningarna så nu har jag ändrat så att man kan kommentera utan att behöva logga in. D.S.
Subscribe to:
Posts (Atom)