Thursday 18 August 2011

Ett år med Santos...

Ett år har gått med den "nya" regeringen, som tillträdde i augusti 2010, och på den gemensamma bloggen, publicerade jag ett inlägg om de så kallade framgångarna:

Ett år med Santos…

Sunday 14 August 2011

Säkerhet?!

Tumaco
För ett tag sedan var jag och min kollega Ana på medföljning med en av "våra" organisationer i staden Tumaco i länet Nariño, som ligger på Colombias västkust, nära gränsen till Ecuador. På grund av det geografiskt strategiska läget, kryllar staden av militärer och poliser, som enligt uppgift är där för att säkra situationen. Enligt andra uppgifter är staden i princip helt kontrollerad av en illegal väpnad grupp som kallar sig för Los Rastrojos (Ogräsen). Gerillan tycker också att området är intressant och kontrollerar stora delar av floderna som mynnar ut i Stilla Havet.
Vad är det då som är så intressant och strategiskt? Tumaco ligger svåråtkomligt och kan endast nås via havet, med flyg eller från inlandet längs en väg som inte är särskilt gott skick och dessutom ofta utsätts för både lagliga och olagliga vägspärrar. Det är inte lätt att ta sig dit helt enkelt och att det dessutom ligger på kusten OCH nära gränsen till Ecuador gör staden och områdena runt omkring till ett mecka för all typ av smuggling: in kommer pengar och vapen och ut skeppas narkotika i ofattbara mängder. Detta i kombination med regeringens militära strategi att utrota gerillan och koka-odlingar i de inre delarna av landet (i länen Putumayo, Caquetá, Guaviare och Meta), har gjort att både gerillan och andra grupper har gjort strategiska förändringar och flyttat sig till Nariño istället och idag producerar Nariño en stor del av den koka som sedan blir kokain och smugglas ut framför allt via kusten. Enligt militär logik, är det därför angeläget att ta tillbaka kontrollen över Nariño och stoppa smugglingen åt båda håll och antalet poliser och militärer har ökat märkbart i området, även om ingen offentligt vill säga hur många man som finns på plats.

Karta sydvästra Colombia

Så för att återgå till medföljningen, i denna som kan tyckas ganska osäkra miljö, satt vi på det finaste hotellet i stan som enligt källor som vi hade pratat med skulle vara helt ofarligt, eftersom vi var omgivna av militärer och poliser. Kvällen vi kom, möttes vi av cirka fem tungt beväpnade militärer som stod utanför hotellet och inne i lobbyn hängde ytterligare två poliser med långa vapen. Inte min uppfattning av säkerhet direkt.


 
Utsikt från hotellet
Den andra dagen pratade vi med en av kvinnorna (från huvudstaden Bogotá) som berättade att hon hade varit ute och gått på stranden på morgonen och försäkrade att det var HELT SÄKERT, för militären tränade där varje morgon, så hon hade varit helt omgiven av dem. Fortfarande inte min uppfattning av säkerhet...
Detta fick mig att tänka på andra situationer där colombianer som jag har varit med har tyckt att det har varit SÅ SÄKERT för att vi har varit omringade av patrullerande poliser. Och jag inser att uppfattning om säkerhet skiljer sig för människor som har växt upp i osäkerhet och min egen uppfattning: för mig är säkerhet när jag inte behöver vara omringad av beväpnade män för att inte vara rädd för att råka illa ut. Säkerhet för mig är när de beväpnade männen inte behöver vara där. Ett scenario man fortfarande har långt kvar till i Colombia tyvärr.