Artiklar om Colombia

Här är mitt senaste bidrag till KrF:s hemsida:
http://www.krf.se/fredstjanst/colombia_080520.asp

och här är en annan artikel, skriven av en journalist som just nu är i Chocó (och för tillfället bor i mitt rum, eftersom jag är i Bogotá):
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1275263.svd

Svensk vapenexport till Colombia?

Svensk vapenexport till Colombia? Nej, tack:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article2411589.ab

Kortfattat handlar artikeln ovan om att Colombia är ett land i inbördeskrig där de mänskliga rättigheterna kränks. Alltså ett land man inte bör exportera krigsmateriel till!

Bli vardagsaktivist! Här kan du skriva på ett upprop mot svensk vapenexport till Colombia:
http://www.krf.se/debatt_080509.asp

Min första medföljning!!!

Chocó

Den 24-27 april var jag ute på min första medföljning! Det var Astrid och jag som åkte tillsammans med en organisation som heter COCOMACIA. De organiserar afrocolombianska (d.v.s. slavättlingar) byar i området kring Atrato-floden.

Att medfölja är ett våra huvudarbetsområden - det vi kallar för fysisk medföljning. Syftet med det är att underlätta organisationernas arbete genom vår närvaro. Tanken är att internationell närvaro minskar risken för att de ska råka ut för något, t.ex. bli illa behandlade av militären. Dessutom drar vi till oss uppmärksamhet och höjer på så sätt deras profil och risken för att de ska bli trakasserade eller få sitt arbete försvårat även när vi inte är med. Dessutom kan vi samla in information för att sedan kunna bedriva informationsarbete, som t.ex. att skriva artiklar.

Anledningen till medföljningen den här gången var att COCOMACIA skulle hålla ett möte med ett antal av sina byar för att samla in information om hur läget ser ut i området. De skulle även informera om vad organisationen håller på med just nu samt utbilda medlemmarna i säkerhets- och rättighetsfrågor.

Här i Chocó, färdas man sällan landvägen. Så inte heller denna gång. Vi åkte båt tillsammans med ett antal människor ifrån COCOMACIA som skulle vara med på mötet. Till slut var vi nog närmare 25 personer och det var rätt fullt. Byn vi åkte till heter Curichí och ligger vid Río Buey - en biflod till Atrato (den stora floden som Quibdó ligger vid och som är huvudtransportleden i regionen). Resan från Quibdó tog 8h och delar av vägen gassade solen och jag lyckades (trots solskyddsfaktor 50!) att bränna mig.

Río Buey - Curichí

Under medföljningen bodde vi i byn i tre nätter. Var med på mötet och åt tillsammans med folk. Maten består till stor del av kokt grön plátano - det är ungefär som att äta torrt klister och magen uppför sig därefter. Rekommenderas inte... Den första kvällen upptäckte vi en gris som låg fastbunden bakom huset där vi bodde. På morgonen var den borta och den andra dagen serverades fläsk. Det lär ha varit färskt!

Generellt för det här området kan sägas att det är väldigt fattigt. Det saknas lärare och tillgång till sjukvård i majoriteten av byarna. Däremot verkar det alltid finnas någon som har råd att betala för en högtalaranläggning i ungefär samma storleksordning som används på arenakonserter. I dem kan man med fördel spela latinomusik (t.ex. vallenato och reaguetón) helst på högsta volym, helst hela natten. Tack gode gud för öronproppar!

Se bilder här:
http://picasaweb.google.co.uk/vollmer.nina/MedfLjningAvCOCOMACIATillCurich2427April2008?authkey=tjgg0-KEyoM